Det stora löftet skiner som en lampa, och löftenas resa har aldrig ett slut

Början: Övervinna alla hinder för att resa till berg Jiu Hua

Under tiden för Er Yue Er Long Tai Tou (drakens dag då han lyfter sitt huvud enligt månkalendern) begav jag mig återigen ut på en femdagars pilgrimsfärd till berg Jiu Hua, följande ödet som kallade.

När jag funderade på om jag skulle delta i årets evenemang tvekade jag som vanligt, tyngd av oro och osäkerhet. Först vid kinesiska nyåret, under påverkan av både inre och yttre krafter, fattade jag slutligen mitt beslut. När jag ser tillbaka på mina tidigare beslut i avgörande frågor måste jag erkänna att jag ofta kämpat med bundenhet och distraktion, oförmögen att tydligt se den rätta vägen. Det ledde till att jag gjorde felaktiga val och gradvis gled in i mediokritet, oordning och förvirring.

Tillbakablick: Den outtalade förvandlingen

När jag tänker tillbaka på mina tidigare resor till berg Jiu Hua under de senaste två åren är minnena levande. Från början var mitt sinne fyllt av tankar på den besvärliga resan, de betydande kostnaderna, den fysiska smärtan och de enkla boendena. Men vid lugn eftertanke över de förändringar som skedde i mig själv, min familj och min verksamhet efter varje pilgrimsfärd, måste jag erkänna att varje besök vid berg Jiu Hua medförde subtila men djupgående inre förvandlingar – förvandlingar som var ovedersägligen verkliga och övervägande positiva. Min familjeharmoni förbättrades, negativitet inom företaget minskade och under de senaste två åren har fler välgörare dykt upp i mitt liv.

Varje återkomst från berg Jiu Hua innebar både förlust och vinst. Den avgörande insikten var att det jag förlorade var saker jag länge velat släppa, medan det jag vann var verkliga, livsförändrande skatter.

Att ha kunnat besöka berg Jiu Hua tre gånger är utan tvekan ett bevis på min djupa karmiska koppling till denna heliga plats. Jag är tacksam för berg Jiu Huas välsignelser och Kṣitigarbha bodhisattvas medkännande beskydd. Hans vägledning hjälper mig inte bara att lösa mina karmiska hinder utan ger mig också kontinuerligt kraft från det stora löftet, vilket stärker min beslutsamhet att fortsätta på kultiveringens väg.

Den första resan: Släppa taget, karmalösning och praktiken av medkänsla och generositet

Nyckelord: Släppa taget, medkänsla, givandets sinne

Min första resa till berg Jiu Hua gav mig en ny förståelse för att släppa taget. Inom bara en vecka gjorde jag fler fördjupningar än jag gjort hela mitt liv. Tillsammans med gruppen steg jag från bergets fot till toppen, tog tre steg och bugade mig vid varje tillfälle. Varje steg fördjupade min känsla av inre ro och styrka. Vid morgonens tidiga timmar, klockan två eller tre, deltog jag i buddhistiska ritualer tillsammans med munkarna. Trots fysisk trötthet blev mitt sinne allt klarare.

I början av resan med tre steg och en bugning värkte knäna, mitt sinne var oroligt och jag distraherades lätt. Men ju mer jag bugade mig, desto mer svalnade tankarna. Det kändes som om hela världen försvunnit, och endast jag själv, vägen framför mig och de uppriktiga böner i mitt hjärta fanns kvar – i hopp om att få Kṣitigarbha bodhisattvas välsignelser. Från fysisk underkastelse till andlig frigivning upplevde jag verkligen ett tillstånd av harmoni mellan kropp och sinne.

Under hela pilgrimsresan utförde vår lärare och medpraktiker upprepade gånger givandens handlingar – gav till munkar, bjöd på mat, gjorde donationer och dedicerade förtjänster till alla varelser. Genom lärarens undervisning och dharma-samlingarna insåg jag att den medkänsla som Buddha lärde om skiljer sig avsevärt från den medkänsla vi vanligtvis förstår.

Min syn på rikedom förändrades också genom dessa givanden. Från början gav jag av plikt, följande strömmen. Sedan började jag konkurrera i att ge, ibland gav jag motvilligt. Gradvis övergick jag till att ge med lättare hjärta och till slut med glädje. Givandets sinne förstorades och höjdes genom kontinuerliga handlingar av generositet.

Genom denna pilgrimsfärd förstod jag gradvis: att ge är inte att förlora, utan att bli fri och förvandlad. Endast genom att ge kan vi skapa plats för det som verkligen behövs. Endast genom kontinuerliga handlingar av generositet kan vi utvecklas från kvantitet till kvalitet, vilket gör att vi kan bära ännu större välsignelser. Världsliga bekymmer kring rykte och förmögenhet som en gång upptog mig verkade nu obetydliga i berg Jiu Huas andliga atmosfär.

Denna erfarenhet lärde mig djupt att sann visdom inte mäts på hur mycket vi äger, utan på hur mycket vi kan släppa. Berg Jiu Hua hjälpte mig att bryta fri från andliga bojor och låta mig hitta ro, visdom och styrka genom medkänsla och givandets sinne.

Den andra resan: Företagande och zen, och trons kraft

Nyckelord: Företagande och zen, tro, kulturell självförtroende

På min andra resa till berg Jiu Hua skänkte min lärare mig avslappnat fyra ord – "Företagande och zen". Dessa ord blev en vägledande ljusstråle som lyste min framtid.

Efter nästan två decennier i företagande insåg jag att affärsetik bildar grunden för en entreprenör, medan ett zen-sinne är källan till sann glädje. Handel och andlig praxis är inte motstridiga krafter – tvärtom kompletterar de varandra: "Affärer upprätthåller vägen, och vägen förbättrar affärerna." Att integrera zen i affärsverksamheten låter mig förbli klarsynt och lugn mitt i hård konkurrens, samtidigt som jag fattar beslut och bygger partnerskap med medkänsla och visdom.

När jag såg de höga, allvarliga och strålande statyerna av buddhor och bodhisattvar på berg Jiu Hua rördes jag djupt. Dessa statyer är inte bara konstverk – de är djupa symboler för kinesisk tro. De har stått i tusentals år och vittnat om otaliga böner och löften. I det ögonblicket insåg jag med ny klarhet: Kinesiska folket har tro. Denna tro är djup och varaktig, inte mindre betydelsefull än någon annan civilisations i världen.

Denna insikt bröt mina tidigare uppfattningar. Tidigare, efter att ha besökt dussintals västerländska katedraler – beundrat deras storhet, prakt och de generationers hängivenhet som lagts i dem – hade jag en gång trott att troen var starkare i väst. Men stående inför dessa buddhistiska statyer förstod jag att vårt egna andliga arv är lika, om inte mer, kraftfullt.

Den tredje resan: Fullständig underkastelse och uppfyllandet av det stora löftet

Nyckelord: Det stora löftet, övertygelse, önskemålens uppfyllelse

Denna gång upplevde jag en ännu djupare nivå av underkastelse – att släppa stolthet, agg och inre lidande. Endast genom att släppa kunde jag skapa plats i mitt hjärta för att ansluta till Kṣitigarbha bodhisattvas stora löfte, vilket i sin tur uppfyllde mitt eget. Mitt löfte var inte längre en abstrakt idé; det blev klart och konkret, som en fyr som leder min framtid.

Denna tredje pilgrimsfärd var den mest fullständiga och uppfyllande. Jag besökte nästan alla kända templet på berg Jiu Hua, utförde hundratals fördjupningar och, anmärkningsvärt, uppfylldes varje litet önskemål jag hade, som om det direkt välsignats av buddhor och bodhisattvar. Allt verkade perfekt ordnat, vilket lät mig uppleva en oerhörd känsla av att alla önskningar uppfylldes, djup andlig rikedom och stor tacksamhet.

Jag kände verkligen att när våra strävanden inte är rotade i egoism – när vi agerar utan själviskhet och utan bundenhet – samarbetar universum för att hjälpa oss.

Tacksamhet och framåtblick

Jag är djupt tacksam mot berg Jiu Hua, Kṣitigarbha bodhisattva och alla välgörare som stöttat mig under mina tre pilgrimsresor.

Dessa resor har stärkt mitt stora löfte och fördjupat min förståelse för trons osynliga kraft. I Kṣitigarbha bodhisattvas stora löfte – "Om helvetet inte är tomt, svär jag att inte uppnå buddhaskap" – har jag förstått den sanna innebörden av det oändliga löftets väg.

Sann andlig praxis handlar inte bara om pilgrimsresor – den ligger i den kontinuerliga tillämpningen av tro i vardagen, ända till slutet av vårt liv, där kraften i våra löften aldrig upphör.

Leo, 6 mars 2025, Shenzhen